Happ då ha dagen passerat. Känns som att dom går fort men ändå inte. Så fort jag får ett tillfälle så tittar jag på klockan, och det är det som gör att tiden känns så seg. Men ändå så tycker jag att timmarna springer förbi då det går bra (inte då trimmern jävlas, då känns det verkligen som en evighet!)
Jag har nyss varit hos mamma och ätit mat och surrat. Jag känner mig helt död i kroppen, tar väl en dusch och sen ska jag sova. Alltså det som är så sjukt är att jag ska hålla på med boxar imorgon och jag är typ glad för det. Det är något som jag förut HATADE alltså riktigt hatade! Men just nu känns det så otroligt bra att få göra något annat än att trimma gräs, för på solänget finns det så helvetiskt mycket gräs så det känns som att man inte kommer någon vart alls. Och det är riktigt drygt, usch!